Public service behöver sina misstag

Jaha, så har jag installerat datorn här vid min skånska syrenhäck, vilket talar för att det blir mindre bloggande en tid framöver. Jag har liksom fullt sjå med att njuta av blomprakten – och mörda mördarsniglar.
Mycket som händer i Stockholm blir dessutom obegripligt, på 60 mils avstånd. Som detta att tv-programmet Ballar av stål sprutar vatten på Fredrik Reinfeldt. Nog tror jag karln är vattentät, värre saker kan väl hända. Men till vilken nytta? Vad är det roliga? Jag förstår inte ens det fnissframkallande med själva namnet Ballar av stål?

Är det inte hyggliga, vettiga och allmänt mänskliga män som vi kvinnor skriker efter? Var kommer Stålmannen in? Eller handlar det om helt andra ballar?
Hjälp mig Gudrun Schyman, kan du reda ut det här!

Så vitt jag förstår har Eva Hamilton bestämt att inslaget inte ska visas. Kanske kan SVT ge mer plats åt andra, muntrare tillkortakommanden. Som igår, i tvåans Söderläge, som jag inte brukar se eftersom jag blir så nervös av alla tomter och terrasser som fixas till på 17 minuter blankt. Men igår skulle man tala om mina nya hatobjekt – mördarsniglarna.
I ösregnet satt två tjejer mitt ute i ett köksland och den ena talade om salt och saxar och en fiffig bräda som ger sniglarna rena dödsstöten. ”Och alla tusentals ägg som blir kvar då?” påminde den andra. Sedan blev det tyst. Experttjejen, som jag inte vet namnet på, hittade inget svar. Och började gapskratta. I regnet låg två tjejer dubbelvikta av skratt och ingen klippte bort dem, vi fick se en bit äkta nu-kom-jag-av-mig-så-det-bara-skvätter-situation.
Tack Söderläge, det gjorde mig munter hela kvällen.

I public service omtalade uppdrag måste ingå några rent mänskliga misstag också. Inte bara konstruerade och korkade dumheter.