Karin Thunberg

Karin Thunberg

Karin Thunberg

Hon kommer raglande emot mig på trottoaren, hon är någonstans runt 30, och redan kanonfull. Det är tidig majkväll med en svag doft av syren och snart, om några timmar, kommer berusningsgraden att ha stigit ännu mer runt Medborgarplatsen.

Han sitter på tunnelbanan med en öl i knäet, han är fortfarande tonåring och mitt emot honom sitter en medelålders man, också han med en öl som ska släcka törsten. Den yngre killen stirrar dystert ut genom rutan, konstaterar att det är f-n så svårt att komma bort från drickandet eftersom han bara umgås med andra missbrukare. Medelåldringen nickar och håller med, jo, så är det. Killen tystnar en lång stund, drar sedan slutsatsen att det är bra också. Han har ändå vänner, det är han glad för. Medelåldringen tar en klunk i samförstånd, byter ämne – till något roligare.
– I sommar, säger han med drömsk röst, då ska vi grilla. Vi ska grilla asmycket., För i år sitter du ju inte inne, som förra sommaren.

Ännu väntar vi på
de varma nätter, när uterestaurangerna blir knökfulla av stupfulla, halvfulla, mer eller mindre berusade män och kvinnor. Jag cyklar slalom mellan dem, det känns som om vi är ett folk som håller på att supa ihjäl oss.
Tanken gör mig riktigt dyster.
Och idag är det Folknykterhetens dag.

Fler bloggar