Vi behöver helt enkelt fler grannar

Efteråt tänkte jag att man borde ha tagit fram en karta. Då hade jag inte behövt se programmet till slut. Det hade räckt att räkna ut hur många grannländer de respektive tävlingsländerna hade – och sedan multiplicera antalet med 12 poäng.
Det jag talar om är gårdagens Eurovision song contest, som jag hamnade mitt i – och sedan blev tvungen att se fram till det snöpliga slutet.
Eftersom jag intervjuade Ola Salo för inte alls länge sedan i Malmö vaknade mitt behov att hålla en tumme för honom. För prästens pojke från Rottne är ingen vanlig schlagerkille – hur nu sådana är eller ser ut. Mest minns jag hans djupa filosofiska utläggningar och det faktum att musiken och The Ark betyder så oändligt mycket mer för honom är succé och strålkastarljus. Detta är hans universum. Vilket talar för att han överlever floppen i går..
Tillbaka till det där med kartan. Och det faktum att grannländer röstade på varandra, vilket gav denna märkliga och förutsägbara fördelning. För oss i Sverige räckte det helt enkelt inte att våra närmaste grannar satsade sina maxpoäng på Salo.
Inför nästa tävling, om vi nu kommer med, föreslår jag att vi rent tillfälligtvis knoppar av Öland och Gotland och låter dem skapa egna öriken. Så vi kan håva in lite extrapoäng.
Annars känns det som hela denna tävling har överlevt sig själv.
Vilket inte utesluter att man kan gratulera vinnaren Marija Seirfovic från Serbien, så lika Lotta Bromé att de skulle kunna vara nästkusiner. Men det hör självklart inte till den här schlagerhistorien.