Politik är som att tvätta lakan

Började morgonen i tvättstugan, det är ett bra sätt att tänka.
Samtidigt som man sorterar småtvätt i en hög, jeans och lakan i två andra, hinner hjärnan få perspektiv på allt det andra också:
På det som händer i världen.
Och framför allt på det vi skriver om, det som blir nyheter.

Hade just tuggat i mig en, ytterligare en, kommentar till Fichtelius tv-dokumentär om Persson. Men också Gudrun Schymans nedslag på Investors bolagsstämma, att luften i Stockholm är ovanligt farlig – och att många skräms av vårvärmen som plötsligt drabbat oss.
Politik och miljöfrågor är som lakan och handdukar, sånt som måste tvättas länge, ägnas mycket tid.
Kvinnofrågorna platsar i samma korg, kräver understudom att köras i 60 grader när orättvisorna blivit alltför påtagliga.

Kvar i nyhetsflödet finns allt det andra, det som flyter förbi, det som i tvättkorgen hade fösts ihop till en maskin blandad 40-graders tvätt. Lite huller om buller.
Men just där gömmer sig enskilda människors tragedier.
Läser om 31-åringen som efter att ha knivskurit sina föräldrar i Laxå kastade sig iväg i bilen, berusad.
Läser om göteborgaren i 80-årsåldern som hamnade på E20 med sin elrullstol, utan att kunna ta sig därifrån.
Stillar mig ett ögonblick, försöker tänka vilka fasansfulla minuter de måste ha haft, alla inblandade.
Hur känns det att sitta i en elrullstol mitt bland alla bilar? Hur känns det när ens son höjer kniven mot en?
Människoöden flimrar förbi.
Nu lägger jag in det sista i tvättmaskinen.
Ute skiner solen.