Persson och kvinnorna

I kväll sänds sista avsnittet av dokumentären om Göran Persson. Tyvärr är jag borta. Å andra sidan behöver jag tid att klura på det han redan berättat.
Som detta hur han hanterat kvinnliga och manliga medarbetare.
”Maggan” Winberg var ett bekymmer, hörde jag honom säga i förra avsnittet. Och inte var hon tacksam för att bli ambassadör i Brasilien.
Nej, i stället gick hon ut och sa att hon fått sparken (bland annat i den Söndagsintervju jag gjorde med henne precis före avfärden till Brasilien). Det tyckte Persson inte om.
Pagrotsky, däremot, fick stanna kvar i regeringen. Trots sin bristande lojalitet i EMU-frågan. Förklaringen var att han blev så deppig och ledsen att pappa Persson tog honom till sitt hjärta igen. Man måste ju se till människan, eller hur han nu uttryckte det framför tv-kameran.
Äktenskapet med Annika avfärdades kort. Kärleken tog slut. Sedan blev han så fasansfull ensam. Inte ett ord om hennes lojalitet, att hon faktiskt ställde upp på detta skenäktenskap i flera år. Inte ett ord om hennes barn.
Minns när jag intervjuade henne i Malmö, vintern 2003, efter att de lämnat in sina skilsmässopapper. Hennes stora sorg ”över att jag drog in barnen i det här också”. Hennes långa resonemang att grundvalen för ett äktenskap ”är ärlighet, gemenskap, omtanke, respekt – och trohet. Finns det, då klarar man allt. Men kommer man till ett läge när man inser att det här inte existerar, varför ska man då vara gift?”

Nej, hon berättade inte varför de skildes. På frågan om hon var förvånad, vintern 2003, över att hennes exman redan visat sig offentligt med Anitra Steen, svarade hon bara kort:
– Nej.
I tv-dokumentären skymtar Anitra Steen i första avsnittet, som medarbetare till Persson. Nästa gång hon förekommer är hon hans stora kärlek. Ingen kommenterar vad som hänt däremellan.
Naturligtvis kan man avgränsa det mest privata, också i en dokumentär. Men då bör man, för rättvisans och trovärdighetens skull, tänka på konsekvenserna också för nära anhöriga.
Det här med män och känslor är tydligen något känsligt.
Kvinnor, åtminstone exfruar och före detta kvinnliga medarbetare, förväntas tåla betydligt mer.