Vänd på ungarna i vagnen

Det blev en vecka då barns utsatthet hamnade i fokus, på flera sätt.
Idag berättar kollegan Christina Waldén vad som hände hos socialtjänsten på Gotland, där personalen bröt sig in på en toalett för att få ut två barn som inte ville träffa sin pappa. Läs och begrunda.
Själv har jag via telefon, mejl och brev fått höra så många andra skrämmande exempel. Några av dem summerar jag i min kolumn i morgon.

En mindre hemskhet, fast den lär förekomma så ofta att flera läsare påpekat den, är att numera sitter små barn inte vända mot sina föräldrar, eller vem det nu är som kör vagnen, när de åker runt på stan.
De sitter med ansiktena ut mot världen. Mot bilar och människor, mot avgaser och hela det myller som de definitivt inte kan ta in, mycket mindre njuta av.
Det kan verka som en bagatell.
Eller också är det något mycket viktigare. För det speglar vår syn på små barn, vår tro att de omedelbart måste vändas ut mot den stora världen. Innan de knappt har hunnit lära känna igen sin egen farmor eller leksakskanin.