Idyllisera inte 50-talets hemmafruar

Oj, vilken debatt det blev om Barnombudsmannens rapport att en tredjedel av alla små barn inte mår bra. Eller som det heter på fackspråk, inte förmår ”knyta an” till sina föräldrar.
Många känner igen sig. Andra ifrågasätter att rapporten verkligen stämmer.
Några, flera, lägger skulden på dagis, menar att det är kvinnors behov av förvärvsarbete som förorsakat allt detta lidande.

Mitt i stormens öga känner jag behov av att dra i nödbromsen.
Vidga perspektiven. Ställa frågan vad vi jämför med.
Säg att man gjort samma undersökning för 50 eller 75 år sedan, med samma kriterier för begreppet ”knyta an”. Vilket resultat hade man då fått för – till exempel – antalet små barn med en nära relation till sina fäder?
Jag utgår från att siffran varit nedslående låg.

Vi får inte gömma undan problem, särskilt inte när små barn är inblandade.
Samtidigt får vi inte tappa perspektivet. Många barn har det bra idag, bättre än de någonsin haft.
Förvärvsarbetande mammor är inte bara stressade och trötta mammor. De är också mammor med stärkt självförtroende, mammor med egna liv och egna pengar. Mammor som har större makt över sina liv.
Vilket gagnar barnen.

Låt oss för allt i världen inte idyllisera 50-talets hemmafruar. Som dotter till en av dem minns jag så mycket mer än att mamma alltid var hemma. Jag minns också hennes frustration, hennes sorg över att aldrig ha fått använda sin utbildning – och hennes eviga bön om pengar.
Många brev, mejl och samtal har varit från äldre kvinnor som påmint om sina kunskaper, sina resurser. Ta bättre tillvara mormödrar och farmödrar! har de sagt.

Tipset förmedlas härmed. Under förutsättning att farmor eller mormor har tid.
Ingenting blir bättre av att vi ger ytterligare en generation dåligt samvete.