Ibland blir jag rent kär

Ulrica Messing är kär, åtminstone enligt Aftonbladet, och solen lyser och nyss var jag på gympa och lärde mig att det är bra att sucka.
Då sjunker axlarna ner.

Fast vi var inte så många idag på Friskis&Svettis, de flesta föredrog att ta en promenad på lunchen, känna att undret har inträffat än en gång:
DET HAR BLIVIT VÅR.

Måhända blir det vinter igen nästa vecka men något händer i kroppen, det går säkert att mäta rent vetenskapligt, när solen lyser och snödropparna yrvaket sträcker på sig i fjolårsgräset och man börjar umgås med tanken att slänga vinterkappan. För gott.

Vårkänslor kan se ut på olika sätt. På väg tillbaka till redaktionen hann jag snappa upp brottstycken från tre samtal:

– Nu går jag in och köper en flaska vin. I kväll skiter jag i jobbet, det här måste firas, säger kvinna 40+ till väninnan. (Det är INTE Ulrica Messing.)

– Och han ba, han bara stirrade på mig, och jag då, jag bara stod där, typ, och stirrade tillbaka, va, förmedlar ung tjej till annan ung tjej.

– Det var VÄLDIGT TREVLIGT. Du förstår, vi har alltid haft ett fritt förhållande, min fru och jag, säger den åldrade mannen, som långsamt staplar sig trottoaren fram med hjälp av rullator, till sin jämnårige vän. Som godmodigt nickar och verkar vara helt med på noterna.

Ibland blir jag rent kär, i hela mänskligheten.