Karin Thunberg
Om några minuter är det dags och jag är inte ens säker på att jag har förstått allt rätt. Det vill säga att jag inte behöver göra någonting och att jag ändå, det är detta jag hoppas på, ska jag kunna se på tv. Åtminstone fram emot kvällen.
Det jag talar om är den stora omläggningen. Att det är slut på det gamla analoga nätet, nu gäller digital-tv. Ute i landet har det redan hänt på flera platser, nu drabbar det huvudstaden. Då blir det en Riktig Nyhet.
Det känns ungefär som högeromläggningen. Att man plötsligt skulle köra på andra sidan vägen. Fast det är ju inte sant. Bor man i hyreshus – i det som numera kallas kabelhus – ska det fungera ändå.
Bättre bild lär det bli. Men framför allt bättre utrymme i cyberrymden. Den plats som en enda analog kanal tog ger nu plats för 5-6 digitala.
Går sånt att förstå, att det löper en massa kanaler i etern, ungefär som slemmiga hjärnvindlingar, och att dessa fylls på med olika aktiviteter. Som prat och dans och nyheter och Antikrundan???
Sedan lär det finnas ”slot” också. Häromdagen mötte jag en man som arbetar precis bredvid Essingeleden. Han påstod att om han drar andan i ett mobilsamtal så är det, vips, någon mobiltalande bilförare som snor just det utrymmet för sina ord. Jag ser framför mig hur våra ord går in i varandra, som taggarna i en dragkedja.
Fast just idag ser jag ingenting framför mig. Åtminstone inte i TV2 eller 4:an. Fram till efter 18, när de slår på igen. Läser jag i tidningen.
Det är någonting med cyberrymden som gör mig nervös.