Karin Thunberg
Linda Skugge gör det och Stig-Björn Ljunggren gör det, Isobel Hadley-Kamptz gör det och Carl Bildt ska vi bara inte tala om, han gör det så ofta och mycket att det väckt en helt egen debatt där journalister talar och skriver om vådan, men också om fördelen, med denna kommunikationsform där det politiska kan varvas med det privata på ett alldeles nytt sätt.
Det jag talar om är bloggar, förstås.
Som ny på banan vet jag att det, fortfarande, finns många som knappt vet vad det är eller i alla fall inte har en aning om hur man deltar. Fortfarande möter jag papperstidningsläsare som tror de ska TALA med mig i min blogg. De behöver inte skämmas. När jag går in i min nya dators nya ordlista inser jag att ordet blogg inte existerar, ännu.
Det lär väl bli nästa års bogvisir, det vill säga ordet vi tvingade lära oss.
Riktigt vad man ska använda sitt bloggutrymme till är upp till den enskilde bloggaren. Förmodligen gäller detta också partiledare. Därmed inte sagt att de knattrar ner sådant som de absolut inte skulle kunna eller våga uttala högt.
Det hade väl annars varit mumma för oss journalister.
Efter en månad i branschen inser jag att den stora skillnaden är om man tar emot svar eller inte på sina inlägg. För den som vill slippa reaktioner är det bara att kryssa i en liten ruta. Å andra sidan finns det ett alldeles nytt skällsord, värre än de flesta:
Va, är du ingen riktig bloggare!!??