Karin Thunberg
Brist på kunskap skrämmer. Tänk så fasansfullt det skulle vara att gå och lägga sig varje mörk natt, om vi inte visste att solen skulle gå upp nästa morgon.
Ökad kunskap kan också skrämma, eller lugna – eller göra oss totalt förvirrade.
Idag läser jag att hård träning, minst fem timmar per dag, ger en skyddande effekt mot vissa typer av bröstcancer. Jag tuggar också i mig nyheten att höga nivåer av blodsocker har ett klart samband med flera olika cancerformer.
Konsekvenserna?
Tja, antingen kan man – under förutsättning att man inte redan tillhör de drabbade – känna att man faktiskt har makt över sitt liv. Man kan, förhoppningsvis, öka sina chanser till fortsatt välmående. Det finns någonting att GÖRA. Sjukdomar är, måhända, inte som åsknedslag som bara drabbar oss. Vi är inga offer.
Men det ökade ansvaret har flera sidor: Om de nya rönen verkligen stämmer kan vi inte bara skylla på gener och yttre omständigheter. Det är upp till oss själva om vi vill motionera som galningar en timme varje vardagskväll, eller avstå från varje gnutta godis.
Och om inte? Vad händer om vi inte orkar leva upp till våra föresatser, om vi trots all ny kunskap ända hamnar där i soffan med en påse smågodis.
Hur sjuk blir man av dåligt samvete?
Hur frisk blir man av vetskapen att i morgon kan man ta nya tag?
Hur mycket värre är det om man blir sjuk, trots att man levt sunt och rätt?
Nej, inte har jag några svar. Men jag tror vi är många som delar frågorna.