Vem äter alla dessa semlor?

Varje år blir jag lika förvånad. Hur de kan ligga där längst fram i vartenda konditorifönster och trona, uppjästa och pösiga? Hur du kan förekomma i så många recept, publicerade i så många tidningar?
Jag menar, var finns alla dessa människor som äter alla dessa semlor? Eller fastlagsbullar som vi sa i Blekinge när jag var barn.

Säkert finns en historik om hur bullen blev semla. Men mer vill jag veta hur den kan leva kvar i en tid när det, grovt räknat, bara finns två sorters kvinnor:
*De som bantar, oavsett om de behöver det eller inte.
*De som har alldeles för höga kolestorolvärden och därför inte vågar peta i sig minsta klicken grädde.
Sedan finns det förstås män också, som varken bantar eller har höga kolestorolvärden. Men köper – eller bakar – de så många semlor att hela denna ruljans kan hållas igång, år efter år?

Jo då, jag minns Ture Sventon – barnboksklassikern skapad av Åke Holmberg – och hans ”temlor”. Men har han så många efterföljare att de kan fylla en hel kundkrets?
Vänder man på resonemanget kan man säga att i en värld där allt förändras – där det som var sanningen i går inte alls behöver vara sanning i morgon, eller ens i eftermiddag – finns ändå bullen kvar, fylld med grädde och mandelmasa.
Leve fettisdagen!