Glädjestunderna har krupit baklänges

Sekunderna efter att man vaknat. Hjärnan går igång, försöker minnas vad det är för dag, vad som väntar, kraven, stressen – men också det som kan bli positivt.

Å, idag är det ju fredag.

På något konstigt sätt har glädjestunderna krupit baklänges i mitt liv. En gång var söndagen den dag jag längtade efter. Den lediga dag då också pappa var hemma. Sedan blev lördagen veckans höjdpunkt, efter några timmar i skolan (jo, så gammal är jag) – väntade dans och tjosan.
Nu vårdar jag fredagarna, som framstår som skimrande skiljelinjer mellan arbetsvecka och ledighelg.

Fast det är ju inte helt enkelt:
Vi borde ju ha ordnat den där middagen som vi talat om i veckor, snart börjar det bli pinsamt. Och alla nya filmer, jag ligger ohjälpligt efter, har inte ens hunnit se engelska drottningen i The Queen, och nu recenseras redan Se upp för dårarna och Bobby. I kväll är det dessutom låång litteraturnatt på Kulturhuset och efteråt borde man väl pröva någon av alla dessa nya och uppmärksammade krogar.Man kunde också gå igenom dagens lägenhetsannonser, varenda fredag börjar jag undra om det inte är dags att flytta. Eller kanske… Eller också….

Förmodligen blir det som vanligt. Jag somnar i soffan före sena nyheterna. Långt innan det är klart om Lars Brandeby dansat sig vidare i TV4.
Men i morgon – då är det tack och lov lördag.