Det är levande människor som behövs

Ibland undrar jag om verkligheten fortfarande finns.

Jo, det finns en värld där barn mår allt sämre. Förra året slog 20 procent fler mobbade barn larm till Bris. De vittnar om hur hemskt det är i skolan, att de är ständigt rädda, att det inte finns någon vuxen att tala med, lita på.
Och hemma?
Ja, där kan också finnas problem, kränkningar, övergrepp – och en alldeles förödande ensamhet.

Nu har Folkhälsoinsitutet kommer på den smarta iden att man kan ge psykhjälp på internet, nätbaserad terapi ska göra det lättare för utsatta ungdomar att få stöd. Eftersom det är så svårt att hitta professionell hjälp, dessutom är köerna långa.

Men hallå, är det inte just levande människor som dessa ungar behöver?
Är det inte folk som sitter ner, lugnt och fint, och lyssnar. Människor med kunskaper och erfarenheter som kan råda, stötta – kanske till och med ge en kram när nöden är som störst.
Inte säger jag att internet-hjälp behöver vara dålig. Jag vet bara att ingen datatjänst i världen kan ersätta en livs levande människa som bryr sig.
Kort och gott förstår jag inte hur vi har råd att inte satsa på fler kuratorer och psykologer och allt vad som nu behöver.
I den alldeles verkliga världen.