Karin Thunberg
Bevisligen kan man bryta gamla vanor, skaffa sig nya. Precis som den danske förändringskonsulten Torben Wiese predikar i dagens Näringslivsdel.
Själv har jag, i princip, pytsat ut några tankar varje morgon denna vecka till andra koppen kaffe. Sisådär fram emot niosnåret. I dag hade jag tänkt ta tankeledigt. Vilodagen bör helgas. Men så läser jag Eva Edströms hälsning och undran vad bloggande egentligen innebär.
Kära Eva, detta skriver jag till dig. Och till alla andra från Sölvesborg eller Tierp eller måhända nedre Gärdet. Ni som ännu inte är så duktiga på datateknik eller brukar ägna kvällar och nätter åt att surfa på nätet.
Det är inte så konstigt, kan jag lova. Vi är många teniktöntar som lyckats.
Själv läser jag, förstås, alla gensvar på mina egna inlägg. I dag tackar jag Turbanen på Söder som tipsar om att tunna turbaner funkar under cykelhjälmen.
Men jag är också lite undrande över att inte fler nappat på mitt förslag om att värna om kvinnofrid på gator och torg. ”Sluta förtrycka er själva systrar” manar Lena och signaturen Lille Viggo poängterar att mycket ”sitter i huvudet”. Ser vi till statistiken är det inte så farligt att vara ensam kvinna ute på stan.
Visst, det är sant.
Men det är just rädslan vi måste komma över, tillsammans. Eftersom den, som Barbara så klokt poängterar, föder undergivenhet.
Nu föser jag in datorn i garderoben, sätter på finskorna och går på brunch hos en av mina bokklubbsvänner.
Det är också en alldeles ny vana.