Hallå, hur kunde telefonen tystna?

Telefonen är avstängd. Tur jag har bloggen.
Var på Konstmässan i Sollentuna i går, fick så småningom i mig en räkmacka – och hamnade vid ett bord där några kvinnor till slut, smått generade, vågade fråga vad bloggandet egentligen innebär:
– Är det som att prata med dig?

Tja, det är ju så jag framställt det. Som en plats för samtal.
Nu susar det in synpunkter på allt från Saltön till finsk kärlekssorg, förhoppningsvis hinner jag dra några slutsatser.
Bara jag rett ut mina teleaffärer.

För det hände sig att maken nappade på ett nytt bolag, efter att de ringt sisådär sju gånger. Nu skulle samma företag ta hand om både telefoni och bredband här hemma. Lätt som en plätt, trodde vi. Fast ingen hade sagt att telefonen måste kopplas in via bredbandsmodemet.
När vi inte orkade koppla om alltihop, en gång till, sa maken upp det nya, fasta abonnemanget för telefonen.
Det var då den blev tyst. Eftersom det nya bolaget redan hade tagit kontakt med det gamla och sagt upp oss som kunder.
Jo, visst är det smidigt om det fungerar.
Men fortfarande förstår jag inte hur allt detta kunde hända utan att jag själv var inblandad. Eftersom det är jag som står för abonnemanget. Inte räcker det väl med att någon ringer och talar med min man. Rent teoretiskt kan vem som helst svara här hemma.
Lika märkligt var det att sonen kunde byta abonnemangstyp på den mobiltelefon som står på mig. Utan att jag behövde kopplas in.
Bara jag kommer ut på linjen ska jag ringa och fråga någon ansvarig.