Det viktiga långpasset

Äntligen framme.Efter cirka 30 kilometers löpning var det skönt att ta pendeltåget hem från Handen till Karlbergs station. Isen på Övre Rudasjön i bakgrunden hade precis lagt sig och låg spegelblank.

Söndag är för mig liktydigt med långpass. Hoppas att det är samma sak för dig, jag tror att vi som tävlar på hel- och halvmarathon behöver regelbundna genomkörare.

I regel har jag kvällen innan bestämt vart jag skall springa och sedan är det omöjligt att ändra sig. Plötsligt bara känns det i kroppen att jag måste springa till ett speciellt ställe, till exempel till Kungsängen, Upplands Väsby, Vaxholm, Gustavsberg eller som i söndags till Handen. Jag har upptäckt att det känns mentalt lättare om man springer i en riktning och tar pendeltåget hem istället för att springa en runda. Då upplevs sträckansom "längre" vilket peppar mig och skulle jag inte orka är det bara att stiga på tåget några stationer tidigare. Pröva själv- Stockholm med sina fina kommunikationer är ju ett paradis för oss löpare!

Långpassen skall gå i lustempo, då sägs dom ge störst effekt. Så är det säkert men i regel springer jag onödigt fort (4.30-4.45-tempo). Har jag krafter kvar och också känner mig mentalt stark kan jag höja tempot sista halvtimmen för att sedan ta det lugnt sista kilometern. Långpass för mig är löpning minst 1,5 timma, sällan längre än 3 timmar.

Jag brukar se fram emot de här passen och upplever dem inte som särskilt jobbiga. Efteråt äter jag något gott med familjen och varje söndag dricker jag ett glas rött vin. Fast idag var det riktigt jobbigt, de cirka 30 kilometrarna ner till Haninge gick trots medvinden tungt och tog hela 2 timmar och 40 minuter. Jag fick gå i en del backar och hade oförklarlig muskelvärk i hela höger ben. En sak är dock säker: i morgon är jag pigg igen, dålig dag brukar alltid följas av en bra dag.

Keep on running!