Jag ser Atlanten!

Den här färjan fick transportera mig över till Norfolk. Vattenvägarna är som bekant genare än landvägarna och jag slapp att springa över en tullbelagd bro. Jodå, det är Atlantvatten, fast en vik.

Inte mindre än fyra broar behövde jag passera för att ta mig till Virginia Beach. En av dem fick man konstigt nog inte springa på men det struntade jag i och polisbilen jag mötte på bron stannade inte. Utrymmet för fotgängare var på dernna bro så minimalt att knappt joggingvagnen fick plats.

Ett megalöp på minst 8 mil blev min näst sista löpdag. Jag tog mig från Surrey till östra Norfolk och var ute över 12 timmar och komn till ett motell utan varmvatten. Onödigt långt, ja, men jag måste komma tidigt på fredag morgon till Virginia Beach för att det skall passa med pressläggningstiderna så att vi får med målgången i lördagens Svenska Dagblad. Usch det blir inte mycket sömn, måste upp redan vid 4-tiden på fredagen.

Jag har nu sett Atlanten. Första glimten fick jag vid Bacons Castle där en vik skar in mot route 10. Sedan följde inte mindre än fyra broar och en färjeöverfart. New Port gav ett lyxigt intryck men det fanns också flera mycket slitna områden och dom kom mycket plötsligt. Lite läskigt var det med mörkerlöpning i en storstad bland typer som man uppfattar som skumma. Jag hade dessutom blivit varnad för att stan inte var helt säker, samma med Portsmouth som dock passerades i dagsljus.

Imorgon äre det alltså målgång. Du kan läsa om den på SvD:s webb kanske framåt 17-tiden svensk tid. Det verkligt utfförliga reportaget får du i lördagens papperstidning. Köp den!