USA-maten bättre än sitt rykte

Jag är inne på fjärde Pepsin och fjärde biffen. Men lite till skal väl gå att lassa in? Det smakar otroligt gott, kostar inte mycket mer än en svensk lunch (jodå jag åt också massor av nyttiga grönsaker).

"Mest skräpmat". Så brukar det låta när svenskar uttalar sig om den amerikanska matkulturen. Visst finns det mycket snabbmatskedjor här och jag är en rätt flitig gäst på McDonalds, Wendy´s, Big Burger, Dairy Queen och allt vad dom heter. Fet mat är dock bra mat för en löpare. Men jag har inte några problem att också få tag i "riktig" mat, däremot kan det vara marigare att få tag i pastamat och ris, Kinarestaurangerna är dock räddningen när det gäller riset.

Maten är inte bara välsmakande, den är också god och något biligare än hemma. Och servicen är generellt bättre, personalen är på en som en igel så fort man stiger in i lokalen. Och sedan frågar dom om allt är bra, fyller på glaset så fort det sjunkit det minsta. Och gud vad gott drycken smakar med all is i glaset. För det mesta också rent och snyggt även om jag varit med om några riktiga snuskställen men så kan det ju också vara hemma.

"Free refill" innebär en dålig affär för restaurangen när jag är gäst. Jag kan nästan dricka hur mycket som helst. Att bälga i sig två liter cola och kort efter springa är inga problem. Idag besökte jag en restaurang med buffémat och där det grillades biffar på löpande band. Man fick ta hur många biffar som helst och jag tror det blev fem innan jag var riktigt mätt och sedan avslutades det hela med jello, tårta chokladpudding och vaniljkräm och kakor. Rena frosseriet! Eftersom det är en hel del söt mat och dryck (sportdrycken är sötad) brukar det bli en extra tandborstning mitt på dagen.

Springer du som jag gör 8-12 timmar om dagen gäller det att äta och dricka i princip hela tiden. För en kontintentlöpare räcker det ofta inte med frukost, lunch och middag, man får försöka äta när tillfälle bjuds men också ha med lite mat på vagnen för att inte luckorna skall bli för långa. Vad jag saknar är en liten kyllåda som drivs med solceller eller batterier där jag kunde förvara kylskåpsmaten. Finns inte sådana?

—

Jag har nu kommit till staden Bridgeport utanför Clarksburg, WV, där jag checkat in på fint motell (Sleep Inn), hunnit tvätta alla kläder (hittade en kackerlacka i tightsen!) och också köpa nya joggingskor, löparkeps och gul reflextröja (reflexvästen stals ju för några dagar sedan). Skoslitaget i värmen är enormt, de skor jag nu kastar är fjärde paret och hade bara gått knappt 150 mil. I Sverige skulle de ha hållit minst dubbla tiden. Jag vill minnas att Rune Larsson under sitt USA-löp bara bytte skor en gång- sulan måste ha varit lövtunn vid målgång!

De senaste dagarna har jag drabbats av grubblerier om jag verkligen skal ha Virginia Beach som målgångsstad. Jag har kommit lite för långt norrut och Washington DC ligger kanske fyra dagar närmare än VB, bergen är dessutom inte lika avskräckande och hemresan blir enklare. Men Washington, som en del kontinentlöpare haft som slutdestination, ligger inte vid Atlanten och det är öppet hav jag vill ha. Tvivlet skingrades när jag kontaktade Rune och bad om råd. "Personligen skulle jag hålla fast vid VB" skrev Rune och så blir det. Virginia Beach, here I come!

Keep on running!