Motellen är problemet

Tummen ner för detta sunkiga motell i New Castle i Indiana. Enda positiva var att solen snabbt torkade mina nytvättade löparkläder.

"Nice rooms", står det på skylten. Sådant brukar betyda motsatsen och det gjorde det den här gången.

Det är egentligen en helt galen värld jag lever i. Ena dagen värsta lyxmotellet, nästa dag rena bottenappet. Det finns liksom ingenting mittemellan. Sällan hinner jag utnyttja lyxen som finns på de fina motellen som swimmingpool, löpband (ha!) med mera. Och ofta har jag ingen möjlighet att välja och vraka eftersom jag till skillnad från bilägaren inte kan åka runt och jämföra. Jag får ta vad som erbjuds. Och då kan det bli precis vad som helst.

New Castle Inn i staden New Castle dit jag idag kommit får lägsta poäng i min motellranking. Ägaren verkade medveten om att motellet inte höll högsta klass för innan han skulle dra kreditkortet uppmanade han mig att först titta på två rum- det var som att välja mellan pest och kolera.

Att överhuvdtaget hitta ett motell gör mig alltid nervös. Påstådda motell finns ibland inte, som igår i Pendleton, där jag i åskregnet och mörkret plötsigt stod utan husrum och fick köras i taxi til grannstaden Anderson. Eller som idag i New Castle springa en massa onödiga kilometrar ut till en motorväg där alla motelen låg.

Helt klart är motellen mitt största och kanske enda problem. Gud vad skönt det hade varit om jag alltid visste att jag hade husrum. Men i morgon är rumsfrågan löst. Lyxmotell (Comfort Inn) är bokat i gränsstaden Richmond. Och kanske får jag någon som springer med mig någrat immar på highway 38.

Dagens löpning från Anderson till New Castle blev kort, 40 km. Men idag gick det tungt och motivationen var inte på topp. Sådana dagar har också jag.

Keep on running!