Måste man springa över MIssissippi?

Tullbron över Mississippi-floden vid Fort Madison tillät inga fotgängare. Övervägde ändå att springa över . . .

. . . men valde det säkra före det osäkra och blev skjussad i bil av Stracy Dochterman som betalde 1 dollar i tullavgift till kvinnan i luckan högst uppe på bron. Väl på säker mark i Illinois . . .

. . .blev jag så här glad och gjorde det tradtionella glädjeskuttet vid skylten.

Blommande rödklöver, käringtand och en del rödmålade gårdar. Jag är nu i Illinois, min sjätte delstat, och känner mig nästan som hemma. Här har jag varit flera gånger och jag gillar det platta Illinois. Om Iowa var grönt så är Illinois ännu grönare och lummigare. Men jag vet vad som väntar, spikraka vägar med majsåker efter majsåker.

Jag befinner mig nu i staden Macomb (18 500 invånare), en stad vars stolthet är det stora univerisitet. Kursen är inställd på Champaign/Urbana (inte Illinois huvudstad som jag tidgare skrivit utan huvudstaden är som några av er påpekat Springfield). Jag kommer att följa highway 136, som plöjer mer eller mindre spikrakt genom hela Illinois. På sådana vägar kopplar jag på "autopiloten" men det behöver ändå inte vara tråkigt. Löpningen i sig är stundtals en sådan njutning att det inte spelar någon roll hur omgivningen ser ut. Återstår bara att se om 134:an har löpbar vägren.

Passagen igår över den breda MIssissippi-floden blev ett äventyr. Inga fotgängare var tillåtna på detta gigantiska och fula stålskelett som bär både bilar och tåg. "Efter 11 september vågade man inte ha folk på bron för attentatsrisken", förklarade en man för mig, en något kryptisk förklaring. Snarare är det väl så att detta land bara är byggt för bilar. Ser vi inte upp är vi snart själva där. Ölandsbron, som jag tidigare sprungit över, är ett varnande exempel- numera tillåts inte ens cyklister.

Två dagar med regn har inte varit så lustigt. Å andra sidan blir temperaturen behagligare men luftfuktigheten är ändå ganska besvärande och jag är genomblöt hela tiden. Joggingskorna luktar förfärligt och måste sköljas varje dag. Men jag är stark och är vid gott mod. Kanske är det en effekt av höghöjdsträningen?

Gårdagen bjöd på fantastisk logi, dock utan internet och därav min tystnad. Jag tog in på en pampig herrgård från 1850 ett stenkast från Mississippi. Som enda gäst blev jag ompysslad och fick en underbar frukost med bland annat melon och jordgubbar, jordgubbar som jag längtat så efter!

Keep on running!