Äntligen Iowa!

Gränsfloden Missouri är just passerad och jag är inne i Iowa, min femte delstat. Även här blev det ett glädjeskutt men vägen i bakgrunden, state higway 2 var inget att glädjas åt- betongbana och grusbelagd vägren.

Blixt och dunder! Idag var jag inne i "thunderstorms", det blixtrade och mullrade hotfullt några kilometrar ifrån mig och regnet öste ner de sista timmarna under min "arbetsdag". Dyblöt var jag innan av all svett så det spelade ingen roll om vätan kom från insidan eller utsidan. Snarare var regnet uppfriskande och avkylande och det blev fart på löpningen igen. Jag kände mig lite utsatt där jag sprang higway 2 men på Weatherchannel hade jag lärt mig hur jag skulle krypa ihop om blixtrarna kom riktigt nära.

Dagen började annars soligt och höjdaren var naturligtvis att passera gränsen mellan Nebraska och Iowa. Landkapet är lummigt och böljande, backarna gör dock att det inte är lika lättsprunget som i Nebraska. Gränsfloden Missoouri är mäktig och bred och strömmar kraftigt men vattnet är trist brunfärgat, något som gäller många floder här.

Att det skulle bli just Iowa var inte givet, MIssouri ligger inte långt borta. Hade jag fortsatt att följa den rutt som de två amerikanska löparna tog 2003, ja då hade det blivit Missouri. Nu springer jag min egen väg och nu är det kortaste vägen till Atlanten och Virginia som gäller. Min bror Jan har hjälpt mig med kartstudierna och kanske blir det highway 2 geonom hela Iowa. Men vad jag hittills sett av vägen förskräcker; betong (för hårt underlag) och grusbelagd vägren (risk för punkteringar när jag måste gå ut vid möten).

Har nu kommit till staden med det vackra namnet Shennandoha (5 546 invånare). Här finns mini-Walmart och alla de kända hamburgerkedjorna så det går ingen nöd på mig. Dagen avslutades med att den lokala radiostationen intervjuade mig. Reportern var eld och lågor och efteråt försökte hon nästan frälsa mig. Religionen är stark, man har ofta ett bibelord till hands eller säger "God bless you", något jag faktiskt uppskattar. Riktigt rörande var när jag tidigare på dagen blev stoppad av ett äldre par i bil. Mannen hade just skrivits ut från sjukhuset efter en strupcanceroperation, satt med blodslang till halsen och blodiga byxor och undrade nu om hur det stod till med mig. Paret överlämnade några dollarsedlar till mig och jag hade inte hjärta att tacka nej.

Keep on running!