Dags att förnya utrustningen

I Lincoln inhandlades en ny löparklocka och ett par Brooks Adrenaline av dommodell. Kalaset kostaade bara 600 kronor, i Sverige hade priset varit minst tre gånger högre.

-Syracuse, here comes a swedish viking!

Fullständigt galen skriker jag ut min glädje där jag springer i mörkret på motortrafikleden mellan Lincoln och Syracuse. Klockan närmar sig 22, det är kolsvart ute men jag känner mig ganska säker eftersom vägrenen är bred och vägen är försedd med små gropar som varnar bilförarna om de kommer ut för långt mot kanten. Jag är i kanonform, har sprungit cirka 6 mil och de sista två milen har gjorts utan ett enda gånguppehåll.

Det är skylten från Sleep Inn i Syracuse (1 762 invånare) som utlöser glädjefnatten. Jag längtar så efter att få sätta på kaffebrygaren, bre några mackor, ta en välbehövlig dusch och njuta av hotellkedjans helt underbara fluffiga sängkuddar. Jag vet vad som väntar eftersom kedjan hade mig som gäst natten innan.

Nu är jag inte långt ifrån gränsen. På tisdag räknar jag med att springa in i Iowa, min femte delstat av totalt tio som väntar under denna tripp. Och snart gör jag något väldigt radikalt: jag drar upp min egen rutt och slutar att följa de två unga amerikanernas färdväg, som jag hittills nästan slaviskt följt. Nu gäller kortaste vägen till Virginia Beach i Virgina!

Ganska festligt med dessa två unga amerikanska löpare, som 2003 sprang mellan New Jersey och Oregon (jag springer motsatt riktning fast inte till NJ utan till VA och mina dagsetapper är längre). På flera matställen där jag ätit minns man grabbarna. Och så även i den löparbutik i Lincoln jag idag besökte för skobyte nummer 3. På en tavla på väggen hängde ett foto av pojkarna. Själv blev jag mottagen närmast som en kung butiken, fick kraftig rabatt utan att jag ens bett om det. Passade samtidigt på att köpa en ny löparklocka- min gamla som bara hade ett år på nacken och som skulle tåla ett vattendjup på 50 meter klarade inte ens några duschar. Tänk vad mycket starkare en människokropp är än tekniska prylar! När jag sprang Chicago-New Orleans var det mobiltelefonen som inte klarade lite svett. Nu senast var det vägmätaren som krånglade.

Att hålla utrustningen i gott skick är viktigt. Joggingvagnen får varje morgon sin tillsyn, tvättas och putsas samt oljas allt emellanåt. Slitna grejer byts ut hela tiden, det här äventyret skall inte stupa på att jag har för dålig utrustning. Annars är jag inte någon större vän av prylar. Joggingsporten har länge varit befriad från prylhysterin men under senare år har det kommit allt mer grejer, både på gott och ont. Ibland tänker jag att det egntligen räcker med ett par löparbyxor och ett par löparskor, ja skorna skulle man rent av kunna undvara. Fast så extrem är inte ens jag.

Keep on running och passa nu på att fråga eller kommentera!