Björn Suneson
Amerikaner har oftast inte en aning om avstånd. Frågar du någon i Sverige om hur långt det är till X -och det i verkligheten är 10 kilometer- får du kanske svaret 8 kilometer eller drygt en mil. Alltså ett ganska korrekt svar. Här får man aldrig några vettiga svar. En svensk mil är cirka 6 miles. Amerikanen skulle svara att det är 2-3 miles till X, alltså totalt fel.
Hur kan det vara så? Ja, förmodligen beror det på det utbredda bilåkandet i USA. Går man aldrig mer än några meter, ja här orkar man inte ens stiga ur bilen när lunchen skall intas, då får man heller ingen bra avståndsuppfattning. Ändå frågar jag ofta folk om avstånden men då brukar jag plussa på svaren med 100 till 200 procent. Då blir det någorlunda rätt. Ibland får jag svaret att det tar 10 minuter med bilen. Egentligen är det inte ett så dumt svar, så visst har amerikanen ändå en hum av avstånden. Men för mig som löpare blir det svårt att räkna om deras biltider till kilometrar.
Dagen bjöd på underbar löpning genom nationalparken Grand Teton. Bergmassivet är imponerande med sylvassa och snöklädda toppar. Nere i dalen där jag sprang var det dock behaglig temperatur och inte särskilt backigt. Vägskyltarna varnade för bisonoxar (såg många) och också för björnar (såg inga). Allmänheten uppmans att ha maten i specialgjorda boxar så att björnarna inte känner matdoften.
Befinner mig i utkanten av Yellowstone men jag kommer inte att besöka nationalparken, blir en för stor omväg för mig. Har lyckats hitta en campingplats ute på vischan och fått en primitiv liten stuga, en så kallad cabin. Priserna är även här skyhöga och det skall bli skönt att lämna turistmetropolerna. Nya bergsklättringar väntar i morgon och tyvärr tvingas jag sova utomhus. Får väl hänga upp min mat i trädet så att björnrna inte tar den.