Cowboyland

Jag springer i dalgången längs den lilla floden John Day. Landskapet har snabbt ändrat karaktär. Borta är de stora canyons och platåbergen, nu är det mer runda och mjuka gräsbeklädda berg, ungefär som i Wales. Men bergen här är inte gröna utan går i någon gulaktig ton, ungefär som torkad vitmossa. Och här och var dyker det upp jättelika sandtoppar, ungefär som tusentals lastbilar tömt sin last på sand.

Vattenspridarna går för fullt i dalgången. Jag är i cowboyland. Männen, inte alla, går klädda i bredbrättade hattar, rutiga flanellskjortor och i jeans. Rancherna är dock inte så imponerande men ägarna försöker göra entrén så storslagen som möjligt. Man slår ner två kraftiga pålar i marken och lägger en ovanpå och hänger upp sin skylt.

Det är väldigt varmt. Jag ser barn hoppa från broräcket ner i floden. Hästarna håller sig i skuggan under de få träd som finns. En ranchägare berättar att det fortfarande finns kvar en del vildhästar i bergen. Just nu är det slåttertid.

Min löpning går efter omständigheterna bra. Att springa på eftermiddagen då det är 95 F (35 C) går knappt och det blir därför mest gång. Däremot kan man få till en och annan mil under morgontimmarna men jag måste nog gå upp tidigare framöver. Bilägarna måste tro att det är en galning de möter på vägarna- ingen vettig människa är ute när det är så här varmt, än mindre springer. När jag utmattad vilade vid vägkanten i den lillaskugga som fanns stannade en bil till och man undrade om allt var bra med mig. Skönt att någon bryr sig!

Vätska är inga större problem. Vattnet är behagligt svalt från tanken som ligger i skugga under vagnen. Men på eftermiddagen är det som att dricka varmvatten ur en kran. Det går men det är inte gott. Tyvärr är det fortfarande väldigt ödsliga trakter varför det inte går att uppbringa en kall Cola eller Gatorade.

Fick idag första punkteringen. Gick lätt att fixa, bytte bara till ny innerslang, men i fortsättningen får laglapparna fram. Undrar hur länge däcken håller? Skorna slits väldigt i värmen och inköp är planerade när jag når Bois i Idaho.

Dagens distans blev 50 km och jag var ganska utpumpad när jag gående anlände John Day. Morgondagen kan bli kort, till Praire City (vilket spännande namn!). För att motellen skal l passa in och sträckorna bli lagom långa kan det också bli övernattning utomhus. Ovisst som vanligt, det är det som gör den här turen så spännande.

Ursäkta att hemsidan havererat. Kom väl åt någon knapp av misstag, får kontakta webbmaster Nisse. MIsslyckas i vanlig ordning med att lägga in bilder och hoppas att webmaster även här kan göra en insats.

Keep on running