USA ber för mig

Det går fortsatt bra för mig. Men sex timmars uppförslöpning (mest gång) upp til 5 300 feet och nästan lika lång nerförslöpning sög musten ur mig i dag. Sprang 5 timmar på en fjällväg (242) upp till McKenzie Pass och sedan krävande nerförslöpning. Vägen har varit avstängd fram till för tre veckor sedan på grund av all snö. Nu hade jag och ett antal cyklister denna 5 mil långa serpentinvåg för oss själva eftersom man ännu inte öppnat för biltrafik. Landskapet otroligt vackert med snöklädda toppar men också kusligt med svarta lavakratrar.

Väl framme i staden Sisters höll dagen på att sluta med katasrof. Min vana trogen prutade jag hårt på motellen. På ett som kan beskrivas närmast som ett råtthål ville man ha ca 100 dollar och lyxiga Best Western ville ha motsvarande ca 1 000 kronor. Blev alltså råtthålet men där retade jag upp kvinnan så till den milda grad att hon skrikande rev sönder min bokning. Det som fick henne att koka över var min kommentar att hennes motell skulle få en låg poäng i min hotellranking. Fick därför snopet återvända till Best Western, för sova ute ville jag inte. Nu hade jag turen på min sida, en av cyklisterna hade checkat in och i hans närvaro gick man plötsligt med på att sänka priset till hälften.

Överallt där jag drar fram får jag ett väldigt stöd. Tar jag in på ett matställe är det alltid någon som sett mig på vägen och önskar mig lycka till. I dag var det två medelålders par som skulle be för mig så att jag nådde mitt mål. Och av ett annat par fick jag en liten minnessak som skulle bringa mig tur. En annan person erbjöd mig husrum om jag skulle ta svängen om i hans hemtrakter (Delaware). Skulle detta kunna hända i Sverige. Nej knappast.

Dagens distans blev 64 km. Totalt är nu 5 procent av sträckan avverkad.