Snöklädda berg i sikte

Vilken otroligt vacker dalgång jag springer i. Vägen följer den brusande McKenzie River. Jag ser hasselnötsodlingar och också julgransodlingar. Vatten störtar ner från höjderna och det är nästan så jag blir blöt om benen. Träden är mäktiga, så här tjocka tallstammar har jag aldrig sett. Mina björnramar når inte ens runt halva stammen.

Plötsligt dyker dom tre systrarna upp. Vika toppar! Vackrare skapelser har sällan skådats men nog verkar damerna lite kyliga? Jag lyckas inte komma dem nära men förälskelsen är ändå ett faktum och i morgon (läs i dag) får jag bestiga dem.

Lugn, jag talar om fjälltopparna Three Sisters, vardera på drygt 10 00 feet. Väg 202, som jag i morgon skall springa på, sniker den norra systern. Vägen är bara öppen sommartid och just nu avstängd för biltrafik på grund av vägarbeten. Skönt, även om trafiken hittils inte varit något problem. Dagen kommer att bli mycket tuff efersom det är så mycket uppför och jag får starta ganska tidigt om jag skall nå etappmålet ;staden Sisters.

Dagens etapp blev kort, bara 35 km, till ett lyxhotell i Belknap Springs. Hotellet byggt vid några underjordiskt varma källor och det blev bad i utomhuspoolen med vatten från dessa källor. Underbart, men det var kanske ett isbad som behövdes. Egentligen var hotellet fullbokat och dessutom skulle rummen kosta 95 dollar. Men en prutande kontinetlöpare springer ibland i gräddfil och det ordnades fram ett rum för 70 dollar.

Det finns fler luffare än jag. Stötte idag på två tilltufsade cyklister som satt på vägrenen och lagade en punktering. De hade startat i New Mexico för tre år sedan och försörjde sig nu på att samla ölburkar. Dagen innan råkade jag en annan luffare och frågade honom vart han var på väg men den frågan förstod han inte. Det är tur i alla fall att man själv har ett mål och något att återvända till.