Björn Sunesons blogg

Björn Suneson

Björn Suneson

Vad roligt att ni frågar så mycket om min löpning. Fortsätt med det, det håller ångan uppe. Jag skall försöka besvara alla era frågor, såväl dom som ställts direkt på min hemsidan och också dom som lämnats som kommentarer i bloggen på Svenska Dagbladet.

1. Torsten i Solvikingarna om hur många skor jag har med mig.
Svar: Två par varav ett är ganska slitet och skall bytas ut om några veckor. Skorna är av lite olika modell för att minska skaderisken. Jag skiftar par varje dag. Totalt räknar jag med att slita ut 5 par skor och nya köps längs vägen.

2. Arnold som skämtar om det var trångt i startfållan.
Svar: Nja. Men två 18-åriga killar började dagen efter mig att gå från Florence till North Carolina. Och Florence är utgångspunkten för många cyklister som korsar kontinenten.

3. Erik om det blir varmt längre österut i Oregon.
Svar: Jo, så är det säkert. Ingen fördel, även om jag älskar värmen. Om det blir för hemskt får jag som Rune Larsson gjorde starta klockan 5 eller 6 på morgonen. Nu har ag haft ”sovmorgon” och först kommit iväg framåt 10-tiden. Såg en tidning med väderkartor och det var väldigt rött österut. Trakterna kring Florence var rena Nordpolen.

4. Jan om vad klockan är när jag startar och vad den är i Sverige samt om hur höga berg jag skall upp på i Oregon.
Svar: När detta skrivs är klockan 22.52 och i Sverige 07.52. Jag är alltså ute och springer när ni sover. Jag har inte gjort några närmare kartstudier men det blir säkert uppåt 5 000 feet. Det lär bli rena höghöjdsträningen. Fick rådet av en biolog att inta extra med järn. I början lär de höga höjderna sätta ner krafterna men å andra kanske jag bli starkare ett antal veckor framöver med denna höghöjdsträning.

5. Olle om jag har åkt Vasaloppet?
Svar: Nej, intresserad men har inte den tiden. Annars är skidåkning ett bra komplement till löpning. En av Stockholms bästa marathonlöpare, Lars Jacobsson, förresten jämngammal med mig, åker väldigt mycket skidor, inkl Vasaloppet.

6. Gustaf om var jag startade och var målgång sker.
Svar: Starten skedde i Florence vid Oregonkusten, målet lite oklart men blir i Virginia, kanske Virginia Beach. Totalt räknar jag med att vara ute i 100 dagar. Mer info får du på min hemsida www.suneson.se

7. Selbäck om det inte är lätt att snedbelasta kroppen när man springer med en babyjogger?
Svar: Nej inte alls. Man springer normalt, rakt bakom vagnen, pendlar med armarna och ger vagnen en lätt knuff, först med ena handen sedan med den andra. Det blir nästan som att vagnen bestämmer tempot. Jag har smala racingdäck på kärran och den rullar då väldigt lätt.

8. Hur klarar du dig från skavsår?
Svar: Det komer jag inte att göra. Men visst kan man förebygga, smörjer dagligen in fötterna med fet kräm, har så kallad fotbädd inne i skorna (specialgjutna ilägg formade efter mina fötter så att nya skor inte blir någon obehaglig överraskning). Ändå kommer det att gå åt en hel del skavsårsplåster, misstänker jag.

9. ”Oiuh” om detta är ”medicinskt klokt”.
Svar: Det vet jag inte men jag tror inte det är farligt. För två år sedan sprang jag här i USA tredjedelen av den planerade distansen och jag hade efterår inga besvär alls. Löpning skall väl annars i största allmänhet vara nyttigt. En sak vet jag i alla fall: jag skulel aldrig ha klarat ett krävande heltidsjobb och ha fem barn om jag inte fått springa. Visst det finnsmarathonvrak men vi långlöpare är inte överrepresenterade i sjukstatstiken, tvärtom.

10. Hamstern om vilken fart jag håller för att orka 3 månader.
Svar: Man går och springer om vartannat. Är backarna branta blir det gång, dagarna börjar ibland med gång (så gjorde jag i alla fall vid förra USA-löpningen) och slutar ibland också med gång för att orka nästa dag. Tempot är 6 min/km när det är ”högt”. ”Knepet” är att lyssna på kroppen, inte planera så mycket och springa längre när allt känns bra.

11. ? som vill springa med mig i Virginia och undrar när jag är där?
Svar: Det skulel vara jätteroligt om vi kunde springa tillsammans. Jag vet naturligtvis inte när jag är i Virginia (mycket kan hända och det finn s inga garantier att jag når så långt). Men går det vägen bör jag väl vara i Virginia någon gång i augusti. Följ mig på nätet så ser du hur långt jag har kommit.

Fler bloggar