Björn Suneson
Igår trött, idag hur stark som helst. Kanske är det just detta som gör löpningen så spännande. Man har ingen aning om dagsformen. Men idag blev det löpning av- 6 mil och inte i alltför pjåkigt tempo heller (nåja ,)6 min/km är ett bra tempo för mig i dom här sammanhangen).
Jag älskar det här luffarlivet. Sorglösa dagar, mycket av tankarna kretsar kring om man skall hinna fram till ett motell innan det blivit mörkt. Vad underbart att bara stanna till när man ser ett kafé, ett matställe eller något intressant längs vägen. I dag blev det en bira och snack med lokalbefolkningen i en håla och i en annan håla intogs mitt livs första kaffe latte- nej jag är ingen early adopter.
Naturen är storslagen, springer längs higway 126 och längs Mc Kenzie River (11 mil lång) och som blir mitt sällskap även i morgon. Det här skrivs från ett underbart pensionat strax utanför Vida. Stället har wireless internet, det kunde man inte tro från utsidan, och mitt rum ligger bara 10-20 meter från denna brusande flod. Här la jag in en storprut och fick ner priset från 95 dollar (väldigt dyrt) till 50 dollar. Hade lite övertag eftersom pensionatskvinnan bara hade en gäst.
Fikc höra att två 18-åriga pojkar dagen efter min start i Florence börjat fortvandra tvärsöver den amerikanska koninenten. Det startade också i Florence och dom skall gå till North Carolina. Måste ha sprungit om dom längs vägen- dom lär nog hålla på ett antal 100 dagar om dom inte gett upp dessförinnan.
Solen skiner och jag har medvind. Det sägs att fördelen med att springa från väst till öst är att man just har medvind. Men om det är sant kanske någon väderkuning person kan svara på. Solen kommer nu i ryggen och det känns på de partier som inte fått solkräm. Köpte en jättetub med faktor 35- solkrämen är förresten otroligt billig här eller rättare sagt hur kan man ta ut sådana rövarpriser i Sverige?
Morgondagen är ett oskrivet blad. Snart börjar bergsklättringen så det är kanske för optimistiskt att tro att jag skall kunna nå McKenzie Bridge.
Keep on running