Finns det campingplats i Walton?

First a short message in English:

So faar so good. My start yesterday was perfect. I stood with wather up to my knees in the Pacific Ocean at Orgeon Dunes in Florence. The day before my cousin Linda and her husband Robert hade picked me up at the airport of Portland. After two days I´m now in Eugene. First night was terrible, I slept under the stars and it was very cold in my little tent.
________________________________________________________________________________

-Finns det campingplats i Walton?
-Ja.
-Är du helt säker?
-Absolut.

Personal på bensinstationer brukar vara mina vägvisar när jag springer i okänt land. Men mannen på stationen i Mapleton hade fel. Jag sprang och sprang men ingen camping. Det hann bli kolmörkt och desperat fick jag störta mig ut i storskogen. Hade lite tur, kom in på ett kalhygge och lyckades få vagnen under en bom som blockerade vägen. Men natten blev väldigt kall och min campingutrustning är kanske inte den bästa. De planerade 30 km första dagen blev nu i stället 68.

Naturen är storslagen, växter och djur känns igen och landskapet påminer en del om Ångermanland. Just nu blommar björnbären. Hittills har det varit väldigt backigt och det lär bli värre framöver. Värmen skall jag väl inte klaga på (ännu) fast på eftermiddagen i dag var det 28. Ungefär 8 liter vatten gick åt plus saftiga persikor och en påse morötter. Och så ett besök på en snabbmatskedja. Mat och vatten är inga problem nu eftersom man kan ha med så mycket på vagnen.

Löpningen går bra och i dag nåddde jag fram till Eugene och kunde ta in på motell där detta skrivs. Teknisk idiot som jag är misslyckades jag med att lägga in en bild från starten men den och andra kommer senare.

Morgondagen är ett stort frågetecken. Har ännu inte kollat upp vart jag skall springa- förhoppningsvis blir det en 5-milare och nytt motell. Men man vet inte och ovissheten är också lite av tjusningen.

Keep on running!