Björn Suneson
Fick en kanonstart. Allt har gått precis som jag hoppats. För två timmar sedan stod jag med vattnet upp till knäna i Stilla Havet i nationalparken Oregon Dunes strax söder om de lilla staden Florence i Oregon. Den här bilden har jag haft inom mig i över ett år. Vågorna var mäktiga, sköljde upp över joggingbyxorna och det var en underbar känsla att stå där vid den milslånga stranden helt ensam. Samtidigt också lite kusligt efetrsom vågorna går tillbaka och suger med sig allt, även spinkig joggare.
Taktiken är att ta det lugnt de första dagarna. Hittills har jag bara avverkat cirka en mil och dagen kommer kanske att sluta på 3-4 mil. Skall nu följa vägen upp till Eugene, en av de större städerna här i Oregon. Jag åkte igår kväll vägen med bil när jag blev hämtad på flygplatsen i Portland av mina släktingar Linda och Robert Feldman. Utan deras hjälp hade det inte gått så här bra. På amerikaners vis är överöste de mig med gåvor, mest ätbart,att ha i joggingvagnen. Fick lämna kvar hälften för lasten får inte vara för tung.
Första dagarna kan att besvärliga. Vägen upp till Eugene är smal och hemskt backig men också otroligt vacker eftersom den löper i lummigt landskap längs floden Sisuslaw. Vagnen rullar lätt men med Felmanlasten kommer den att vara tung ett par dagar innan jag hunnit äta upp allt.
Det är i dag bra löparväder, skyad himmel och en bit över tju grader. Med en nyss uppäten jättemacka från restaurangkedjan Subway lär jag stå mig någon mil innan jag hugger in på Feldmankosten. Tyvärr blir det inget motell första natten och jag får nog tvingas sova utomhus på en campingplats.
Det här skrivs på min egna bärbara dator från biblioteket i Florence. Blev en positiv överraskning att biblioteken förutom egna datorer också har trådlöst nätverk. Bilder blir det senare på sidan när jag nått motell med internet.
Alla som frågor skall få svar och tack för alla lyckönskningar.
Keep on running!