Strulande solpaneler inget jobb för robotar

ISS-gänget på marken och i rymden jobbar och sliter och tänker och tänker nytt, men solpanelerna på rymdstationen fortsätter att trilskas. Då skickar man det bästa man har: en människa med ett verktyg.

Apan lärde sig att använda en benknota och stakade ut riktningen. I rymdåldern är det Christer med ett verktyg som ska lösa situationen och få de strömförande panelerna att vecka ihop sig igen.

En av de stora skiljelinjerna i debatten om rymden i dag går mellan anhängare av ”mer människor i rymden nu” och ”robotar gör det lika bra och mycket billigare”.

Just nu har vi robotar på Mars och människor i omloppsbana. Det känns som en vettig medelväg för vår tid, men en sak är säker – strular något är robotar tämligen värdelösa. Arbetet som pågår just nu med de trilskande solpanelerna på ISS inbegriper riskbedömningar, avvägda rörelser och kreativitet upp till en helt annan nivå än den robotar kan klara av.

En man i rymdrobotarnas frontlinje är Steve Squyres, som sköter Spirit och Opportunity på Mars. Enligt honom arbetar människor ojämförligt mycket snabbare och mer exakt än robotarna. Det robotarna gör under år gör människor på dagar. Framför allt kan en människa på plats överblicka läget så mycket bättre. Ungefär som Fuglesang och ”Beamer” överblickar solpanelen och tar beslut.

Squyres avslutar sin bok ”Roving Mars” så här: ”What I really want, more than anything else, is boot prints in our wheel tracks at Eagle Crater.”