Rymdenbloggen

Dag Kättström

Dag Kättström

Det är kul att Christer Fuglesang får ut så mycket av sin rymdfärd, men det vore synd om hans nya status som nationalikon skymmer verkligheten. Kom ihåg att hans rymdpromenader är små, små steg på en mycket, mycket längre resa.

– Wow, ett norrsken, utbrast Christer under sin andra lyckade rymdpromenad. Auroran runt nordpolen var tydligen enorm, och partikelfysikern Fuglesang konstaterade snabbt att det var de soleruptioner som man häromdagen fick gömma sig för som skapade det starka norrskenet.

När jag intervjuade honom medan han fortfarande var kvar på jorden svarade han på trevligt astronautvis på alla frågor hur dåliga de än var. Men den enda gång jag märkte att personen Fuglesang verkligen gick igång var när han fick berätta om ett fysik-experiment han ska göra. Det handlar om att i samarbete med Institutet för rymdfysik i Kiruna fotografera ett norrsken från rymden samtidigt som norrskenet fotograferas från marken.

Det kan vara vettigt att påminna om att Fuglesang även som lyckad astronaut är en vanlig människa. Han är partikelfysikern från Bromma med enorm kapacitet, men utan samarbete är han ingenting. Rymden handlar om att människor och nationer arbetar tillsammans. Utan tålmodigt samarbete kommer vi ingenstans. Det är alltid trevligt med lite nationell yra, problemet är baktändningen som redan satt igång (Läs mer hos Populär Astronomi). Många blir misstänksamma och tycker att allt bara är ett jippo och så blir det minnet av Fuglesangs resa. Att det var ett jippo, en omgång av ”Idol”, att han lika gärna kunde vara en bonde med kärleksbekymmer.

För när det gäller rymdutforskningen fungerar inte de korta perspektiv som genomsyrar nästan allt annat i vår värld. Inte ens fyra-åriga mandatperioder gör någon större skillnad. Vi måste upp på 10-15 år för att något ”nytt” ska hända.

Fuglesang har gjort sitt jobb på den vägen mycket bra. Volvo Aero ska göra munstycket till den nya raketmotor som ska driva amerikanarnas nya månraketer. Det är också stort för Sverige. Det behövs fler bitar för att skapa det jättelego som rymdverksamheten är.

I sammanhanget hör jag ändå inte till dem som klagar på fokuseringen som Nasa lägger på sina astronauter. I Florida berättade den svenska Mars-forskaren Ella Carlsson för mig att bilderna från Mars som (eventuellt) visar på flytande vatten kom redan i somras. Nasas PR-maskin släpper nyheten dagen innan Discovery ska lyfta. Givetvis för att väva ihop människor som Fuglesang med de svårgripbara vidare målen. Allt hänger ihop och de långa, dyra trådändarna kommer förhoppningsvis att knytas ihop längre fram ute i solsystemet.

Hylla gärna Fuglesang, men tänk på att vi har många trådar att väva därute.

Fler bloggar