GO DISCOVERY, KÖR CHRISTER!

Det första man ser är en orange skugga under den kritvita färjan. Sedan kommer ljuset. Det mörka vatten som skiljer min plats från startrampen ligger plötsligt i flödande dagsljus, och så stiger Discovery sakta ur det gyllene molnet.

När rymdfärjan lösgör sig ur röken hinner ljudet från huvudmotorn som startade först fram till mig. När Discovery kommit ännu lite högre kommer vrålet från samtliga motorer. Det är mer än ett muller. Det är ett knastrande vansinnigt ljud, som känns i bröstet och ner i fötterna och nu stävar farkosten allt snabbare upp och himlen ser blå ut. Det är svårt att föreställa sig vilket starkt ljus som omfattar hela det nordöstra himmelsvalv vi tittar på, det är svårt att föreställa sig det massiva dunder som dränker hela området.

När Discovery når en molnformation uppstår en optisk illusion av att färjan är en sten som kastas i ett vatten, det blir liksom ringar i atmosfären och strax därefter vänder färjan bort från oss och skyms en stund bakom den rökpelare som har stigit långt upp i atmosfären. Nu avtar mullret snabbt.

När Discovery kommer fram igen är det en skarpt lysande prick och under minutrarna som går får vi se den hela vägen upp över den amerikanska östkusten, som den starkast lysande stjärnan på himlen.

Det är ett skådespel. Det är i ett kontrollerat raseri som rymdfarkosten bryter gravitationens bojor. Vi ser den lilla lysande pricken nästan ända fram tills motorerna slås av. Christer Fuglesangs och hans kamraters fåniga leende när de känner tyngdlösheten är inte svårt att föreställa sig. Det sitter nämligen ett fånigt leende på mig också.

Discoverys rökplym pekar åt det håll som utan tvivel är vår framtid och symboliserar människans obändiga kraft. Låt det storslagna få fritt spelrum i natt och gläds med Christer Fuglesang som är en enastående representant för Sverige i rymden.