Därför måste vi satsa mer på rymden

DAGAR KVAR: 7 Är du orolig för klimatförändringarna? Då borde du vara orolig för att vi satsar för lite på rymdfart. Rymdbloggens helgspecial handlar om klimathotet och det faktum att Fuglesangs nedräkning kan avbrytas, medan mänsklighetens tickar mot noll.

Planeten Jorden – en naturlig del av rymden.

Omtalade tv-serien Planeten sände sitt sista avsnitt på torsdagen. Serien handlar om det överhängande klimathot som ställer människan inför val som inte kan vänta. På samma sätt fruktar vissa forskare att rymden inte kan vänta. Det är nämligen nu det gäller, resonerar de, det är nu vi måste välja att satsa mer på rymdutveckling. För när oljan är slut har vi inte längre kraften att expandera.

Då står vi utan möjlighet att lära oss använda de obegränsade mängder energi och råvaror som finns utanför vår bleka blåa lilla punkt under himlavalven. Den som är filosofiskt lagd kan ju fundera över de olika perspektiven: ska vi ge livet en chans att sätta färg på ett sterilt universum eller stänga in oss med tv-apparaterna påslagna (tills de slocknar)?

Det låter högtravande, men valet har minst samma betydelse som det omtalade klimathotet. Rymdåldern och klimatförändringarna är i själva verket lika gamla och följs åt. Bilderna på jorden i tv-serien Planeten har tagits från rymdskeppen. Det är satelliternas ögon som avslöjar krympande glaciärer, krympande skogar, krympande tillgångar och resurser. Rymdverksamheten har redan visat att det står illa till med jorden, men rymdverksamheten erbjuder också lösningar som låter vår jord vila.

Vi kan nämligen lära oss utnyttja den gränslösa tillgång på energi och råvaror som finns utanför jorden. Vi skulle till exempel kunna ta hand om den ständigt flödande solenergin utanför jordatmosfären och skicka den till jorden som mikrovågor. Tekniken finns, men det finns inga incitament att använda den. Vi har ju oljan.

Genom att skicka människor till rymden provar vi oss just nu fram, undersöker vi vår förmåga. Det tar tid, det tar år. Faktum är att det tar för lång tid, vi kommer kanske inte att hinna etablera oss utanför jorden förrän vi förlorar i kraft och mänskligheten backar i utveckling. Ändå ifrågasätts rännilen av pengar till rymdsatsningar ständigt. Inte minst i medierna.

Nu senast i P1 Morgon (29/12). Återigen samma enkla visa när rymden kommer på tal. Att svensken betalar 10 gånger mer för att hålla Public Service-kanalerna igång än till rymdutveckling är ingenting som brukar nämnas i sammanhanget. Att svensken just nu lägger 100 gånger mer på julklappar borde också höra till saken. Vår generation har nämligen ett skrämmande ansvar – om astronomen och författaren Fred Hoyle får rätt:

”With coal gone, oil gone, high-grade metallic ores gone, no species however competent can make the long climb from primitive conditions to high-level technology. This is a one-shot affair. If we fail, this planetary system fails so far as intelligence is concerned. The same is true of other planetary systems. On each of them, there will be one chance, and one chance only.”

Mer kände kosmologen Stephen Hawking gjorde ett uttalande så sent som i torsdags där han konstaterade att människan måste ut i rymden:

”Sooner or later disasters such as an asteroid collision or a nuclear war could wipe us all out. But once we spread out into space and establish independent colonies, our future should be safe.”

Vad säger ni? Ska vi fortsätta gnälla på att rymdverksamheten är för dyr eller ska vi medvetet vidta mått och steg i dag för att våra barnbarn inte ska upptäcka att de är fångar i ett klimatkaos? I så fall innebär det mer pengar till rymden. Mycket mer. Nu.