Det osynliga hotet i omloppsbanan

DAGAR KVAR: 26 När rymdfärjan Atlantis kom tillbaka till jorden i september i år upptäckte man ett hål i plåten. Turligt nog påverkade det inte landningen, men det aktualiserar ett problem. Osynligt rymdskrot är ett överhängande hot även för Fuglesang och Discovery.

Hålet i rymdfärjan Atlantis – troligen orsakad av fragment från en tidigare raketuppskjutning. Foto: Nasa

Av allt som kan gå fel uppe i rymden är det mikroskopiska rymdskräpet läskigast.

Snart 50 års rymdverksamhet har genererat miljoner objekt i jordens omloppsbana, alltifrån mikroskopiska fragment till uttjänta satelliter. Dessutom finns naturliga mikroskopiska meteoriter i omloppsbana.

Det är de små objekten som är farligast. Om en färgflaga rör sig 10 kilometer i sekunden och träffar fönstret på en rymdfärja som också rör sig 10 kilometer i sekunden, blir det ett rejält märke i pansarglaset. Detta är något som har inträffat flera gånger.

Det som skadade Atlantis tros vara en metallbit från ett exploderat raketsteg, som alltså inte föll tillbaka mot jorden och brann upp i atmosfären som det skulle. Ett sådant lite större fragment skulle ha kunnat orsaka farligare skador om det träffade en mer känslig del av färjan.

På Johnson Space Center i Houston där Christer Fuglesang tränar har man den mest avancerade bevakningen av rymdskrot, men även Ryssland, Japan, ESA och Kina deltar i övervakningen. Man har koll på 11.000 objekt större än en decimeter och kan alltså varna Rymdfärjan om något så stort skulle beräknas korsa deras väg.

Problemet är de små objekten som man helt enkelt inte ser. Nasa bedömde i en riskrapport om rymdfärjorna förra året att det numera är rymdskrotet som är det allra största hotet mot besättningens liv. I kampen mot oturen försöker man därför i så hög grad som möjligt låta rymdfärjan färdas baklänges i färdriktningen när man väl fått upp den enorma hastighet som gör att man kan gå in i omloppsbana. Dessutom inspekterar man front och värmesköldar inför återvändandet till jorden. Allt för att kontrollera att man inte träffats av det osynliga hotet i omloppsbanan.