Sex i rymden tar död på fallos-myten

DAGAR KVAR: 30 Det finns en efterhängsen bild av rymdfart som en manlig lekplats med fallossymboler i form av raketer. Liknelsen börjar bli alldeles för gammal.

Christer Fuglesang berörde utkanterna av ämnet när han på tisdagens presskonferens jämförde astronauterna på sextiotalet och astronauterna i dag. Då tillhörde männen ”the right stuff”. I dag handlar yrket om något annat.

– Det handlar om samarbete i dag. Det viktigaste är att vi kommunicerar och arbetar tillsammans i ett team, sa Fuglesang.

Fuglesangs team består av fem män och två kvinnor. Besättningarna på rymdfärjan är alltid blandad numera. Liknelsen mellan rymdfärjan och en dildo (se exempel) börjar därför bli aningen inskränkt. (Lotta Lotass liknar förresten i sin roman ”Tredje flykthastigheten” en rysk kosmodrom vid ett kvinnokön. Det går det också!)

Visst är rymdfarten manligt dominerad, men det är bara en liten del av bilden. Det handlar om drivkraften att fortsätta framåt, något som på ett individuellt plan är livsviktigt för både män och kvinnor. Att avstå från att färdas till rymden fast det är möjligt leder till stagnation över hela linjen.

Tveksamheten inför rymdfart kommer antagligen att minska nästa årtionde. Då blir rymdmiljön allt mer närvarande eftersom allt fler (rika) människor reser dit. När hotellmiljardären Robert Bigelow får i gång sitt rymdhotell och bröllopsnätter firas i rymden är sex i tyngdlöshet antagligen på allas läppar (och strax därpå i alla dokusåpor). Att transportfarkosterna av aerodynamiska skäl fortfarande måste likna en dildo kommer ingen att bry sig om att ens kommentera.