Orubbligt självförtroende hos Sveriges förste astronaut

DAGAR KVAR 31 Det var en glad och uppsluppen Christer Fuglesang som mötte den svenska pressen natten till tisdagen. I hans uppträdande fanns ingen tvekan om att han kommer upp.
– Det skulle handla om något väldigt stort, som att man av någon anledning bestämmer sig för att skrota rymdfärjan helt plötsligt. Och händer det så får vi hitta något annat sätt.

En brunbränd Fuglesang berättade också om ett av de ögonblick han ser fram emot mest: det när Solid Rocket Boosters, de två vita startraketerna vid sidan av den stora bränsletanken, tänds. När de väl är igång kan de inte stängas av. Då startar färden mot rymden.

– Jag har aldrig tvivlat på att jag ska få göra den här resan. Någon gång har det känts jobbigt att man talat om att jag inte kommer upp, men på det stora hela har det inte varit något stort problem, sa Fuglesang på presskonferensen från Nasa:s Johnson Space Center i Houston.

Framskjutna starter är mycket vanliga. Rymdfärjan är en konstruktion som inte medger något som helst onormalt och därför stoppas ofta nedräkningen. Det framgick också på presskonferensen att om Discovery inte kan skjutas upp innan den 17:e december, så kommer Fuglesang antagligen inte upp det här året heller. Då blir nästa försök 2007. Anledningen är ett datorproblem som kan orsaka störningar om flygningen sträcker sig över nyår.

– Om vi skulle få vänta till januari nästa år är det ingenting som någon i besättningen kommer ta hårt på.

Fuglesang har blivit känd som personen som har fått vänta, men hans befälhavare Mark Polansky tog tidigare under måndagkvällen upp det faktum att ingen av de fem ur besättningen som nu kommer till rymden för första gången har tränat i mindre än åtta år. Även om Fuglesangs väntan är längst så visar detta också att flera års träning är helt normalt för astronauter.