Hanna Dunér
MEDIER För första gången minskar gratistidningsläsandet kraftigt över hela Europa. När Metro kom var den ny och banbrytande, men i lågkonjunkturens och klimathotens tidevarv går slit-och-släng-journalistiken och gratistidningseran kanske mot sitt slut?
2008 var första gången den europeiska gratistidningsmarknaden backade, då med 5 procent. I juni i år minskade läsandet med 14 procent, rapporterade Newspaper Innovation i förra veckan.
En naturlig förklaring är att vissa tidningar har valt att minska upplagan till följd av nedgången i ekonomin. Fler väljer också att liksom Metro och City i Sverige ta sommaruppehåll, vilket påverkar upplagestatistiken.
Kanske är ett annat skäl att gratistidningarnas storhetstid helt enkelt är förbi.
Metros lansering för 15 år sedan var en liten revolution i sig. ”Hur ska de klara sig utan att ta betalt för journalistiken?”, mumlade ett nervöst Mediesverige. HUr ska de göra med distributionen? Men det gick alldeles utmärkt. Så bra att konceptet snabbt rullades ut på andra marknader i Europa och övriga världen.
Och fler började läsa tidningen, till och med ungdomarna i förorten satt med en Metro framför nunan på t-banan. Snabbt, rappt, ungdomligt, och framför allt någonting helt nytt.
Sedan dess har det hänt mycket i gratistidningsvärlden, både internationellt och på hemmaplan. Tididningar har startats och lagts ned, vissa bara för att sätta käppar i hjulet för andra. Någon som minns (korrigering, tidigare stod det felaktigt Bonniers här) Stockholm News och Stenbecks Everyday?
Och det senaste året har slaget om gratistidningsläsarna så gott som avgjorts på den svenska marknaden. I maj 2008 drog sig Punkt SE ur kriget, och City har successivt nedmonterats för att bli ett annonsblad för nöjeslystna storstadsbor, producerat av Bonniers kundtidningsförlag. Kanske en bättre affär, men inte längre en gratistidning i dess ursprungliga bemärkelse.
Alltså är det bara Metro kvar. Men även den sargade segraren har det tufft. I förra veckan meddelades att fyra toppchefer inom koncernen hoppar av, inklusive trotjänaren Sakari Pitkänen. Och i de två senaste officiella mätningarna från Orvesto har antalet läsare minskat kraftigt på sina håll.
Kanske går den snabba, rappa gratistidningseran mot sitt slut. Kanske har läsarna tröttnat på slit och släng-journalistik på samma vis som slit-och-släng-mentaliteten i lågkonjunkturen och klimathotens tidsålder blivit omodern på så många andra områden.