Kanske borde SVT avstå från de stora sportsändningarna

PUBLIC SERVICE-PROPOSITIONEN I public service-propositionen som överlämnades till regeringen i dag torsdag föreslås bland annat att svt:s sponsring av tv-program ska begränsas till 20 evenemang per år.

Beslutet innebär en minskning i sponsringsintäkter från cirka 40 till 20 miljoner kronor per år, och mer än en halvering från cirka 50 evenemang 2007.

SVT:s vd Eva Hamilton är ”missnöjd” över beslutet, men lättnaden över att SVT får fortsätta att sända sponsrade program är större än besvikelsen över regleringen.

Anledningen till att SVT får fortsätta ägna sig åt kommersiell verksamhet är att SVT ska ha en chans att förhandla om stora sporträttigheter som förutsätter tv-exponering. Utredaren Rose-Marie Frebran ansåg i sin utredning att möjligheten att sälja sponsring behövs för att delfinansiera de dyra sportsändningarna.

SVT har som public service-företag emellertid kritiserats för sin sponsringsverksamhet, inte minst i samband med de omfattande och superkommersiella Melodifestivalsammanhangen.

Så sent som i gårdagens nummer av tidningen Dagens Media kritiserar chefredaktör Fredrik Svedjetun SVT:s sätt att sälja in sina sponsringserbjudanden.

Enligt Svedjetun jämför sig SVT med lågprisbolag som Ryanair, och hotellbranschen där man säger att ”vi löpande kommer att släppa sista-minuten-erbjudanden för att fylla de sista stolarna”. SVT säger också i sina försäljningstexter att ”reklamfria kanaler bidrar till att budskapen når fram”.

Eva Hamilton avfärdar kritiken, som är långt ifrån den första och menar att om sponsring nu ska vara tillåtet så måste SVT ”stå för det”, få sälja på samma villkor som de kommersiella kanalerna, och inte behöva dumpa priserna.

Men när Rose-marie Frebran pratar om ”restriktiv” sponsring i sin utredning, tror jag knappast att det är den här typ av krängmetoder hon menar. Den ökade kommersialiseringen kan istället riskera SVT:s oberoende.

Kritiken är befogad då SVT tänjer på gränserna för vad som kan anses vara okej för ett public service-företag vars existensberättigande bygger på att vara just icke-kommersiell. Skillnaden mellan SVT och tv-kanaler som TV3 och TV4 är ju faktiskt att man finansieras av skattebetalarna och därigenom har ett stöd som de flesta andra medieföretag saknar.

Eva Hamilton anser att den sponsringsverksamhet som SVT ägnar sig åt är betydelselös jämfört med de kommersiella konkurrenternas.

– I den värld vi verkar vill jag hävda att de få skyltar och i den kontrollerade form som vi hittills har haft är en piss i Missisippi jämfört med de kommersiella tv-kanalerna, säger hon till SvD:s medie- och reklamblogg.

Enligt Eva Hamilton blir det inga stora sportsändningar i SVT om man inte har möjlighet att erbjuda sponsring. Och kanske är det så det måste vara, kanske ska SVT överlåta de stora sportevenemag som förutsätter den här typen av exponering, till de kommersiella tv-kanalerna. Om man nu inte har råd att finansiera dem utan att kliva över på kommersiella marker.

Läs TV4:s vd Jan Schermans kommentar till sponsringsbeslutet i propositionen.