Glädjespridaren

I love Europe är fortfarande en mycket mysko låt. Det är svårt att påstå att den är bra, samtidigt sitter den i skallen direkt. Och Christer Sjögren är väldigt festlig på scenen. Under repet varierar han dessutom sina ”moves” på ett skönt vis.

Han är en riktig glädjespridare faktiskt.

Efter Sjögren är det Amy Diamonds tur. Idag inser jag det som alla andra antagligen redan kopplat, Thank you är i grunden en boogielåt. Introt och sticket är extra mycket boogie.

Sanna Nielsen gör som många andra, håller igen för att spara rösten. Ändå skär hennes stämma som en svetslåga genom Globen. Sanna lär bli farlig på lördag, inget snack om saken.