Håkan Hermelin

Efterfesten i Kiruna blev en smula märklig. Plötsligt hade man inrättat en VIP-avdelning där artisterna och deras entourage skulle befinna sig. Vi andra, mindre värda, festdeltagare fick vackert stå på andra sidan skranket och titta på.

Den sortens uppdelning borgar inte för en bra fest.

Men som jag skrev tidigare i bloggen så var mitt mål ändå mest att kolla läget. En anledning till det var att jag och Expressens Annika Leone skulle vara uppe hyfsat tidigt för att medverka i Svensktoppen.

Vi två och programledaren Carolina Norén satt i en studio som jag tror tillhör den samiska radion i vanliga fall.

Sa vi något vettigt?

Nja…

Jag har inte hört sändningen själv men det kändes som att vi åtminstone inte gjorde bort oss. Så känner jag ofta efter medverkan i etermedia förvisso.

På vägen tillbaka till hotellet stöter jag på Andreas Johnson som är i full färd med att lasta in sin packning i en flygbuss.

Han säger, med en viss ironi i rösten att ”allt är mitt fel”. Och ja, jag telefonröstade ju faktiskt inte på honom och Carola. Jag röstade dock inte på någon över huvud taget. Men kanske, kanske var det så att Nordman slog Johnson & Häggkvist med en enda röst? I så fall var det faktiskt mitt fel att de stupade på mållinjen.