Stefan Malmqvist om melodifestivalen

Stefan Malmqvist

Stefan Malmqvist

Överlag har den fjärde omgången mellomos bjudit på flest sköna upplevelser under den här fyra veckor långa resan. Publiken röstade på två av de bästa låtarna. Ett par intressanta namn skickades till Kiruna och med intressanta menar jag just intressanta, inte nödvändigtvis bra. Och med inte nödvändigtvis bra menar jag Nordman. Det intressanta med deras Kirunabiljett och Andra chansenmedverkan är att de ska möta Andreas Johnson och Carola Häggkvist. Det är två akter som på var sitt vis symboliserar folklighet, men två väldigt olika slags folklighet. Nordman, burdusa och jordnära. Carola, Sveriges knasigaste men också mycket älskade lilla sångfågel.

På efterfesten fick jag se något som förvånade många av de närvarande, Håkan Hemlin dansade! Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför detta nu skulle vara så sensationellt. Men just där och då kändes det som att det var annorlunda. Håkan Hemlin dansar liksom inte. Men det gjorde han.

En annan som dansade glatt, men mer väntat, var Daniel Mitsogiannis. Det lustiga i hans fall vara det som fick igång honom var hans egna tävlingsbidrag Pame. Han dansade och sjöng med som om det var Pame som vunnit. Men det gjorde den inte. Pame-Danne slutade ju sjua.

Kommunen förfest på HMS Carlskrona i torsdags var trevlig. Men efterfesten var bättre. den bästa under årets melloturné faktiskt. Linda Bengtzing sprutade skumpa omkring sig. Charlotte Perrellis make, Nicola, var pratglad. Folk festade och stod i mer än i någon annan festivalstad. Ja, inte Niklas Strömstedt. Han var nog inte så nöjd med sin comeback. Nog kan det vara okej att komma sist, men inte i en tävling där man blir slagen av Fronda. Så Niklas visade sig inte ens på partyt.

Eftersom detta var de roligaste festen på resan var jag så klart tvungen att gå hem tidigt eftersom mitt tåg hade tidig avgång. Rätt värdelöst faktiskt.

Fler bloggar