Genrep i Linköping

Om jag hade sett det första genrepet i Linköping innan jag satte betygen på låtarna hade det nog sett lite annorlunda ut än vad det gör. För det var en skakig föreställning publiken fick se.

Kristian Luuk börjar med att överraska i en likadan gul stass som Carola hade på sig när hon vann 1983.

Sedan är det hela igång.

Ska man döma av applåderna i Cloetta center så lär BWO ligga bra till i kväll.

Mickey Huskic imponerar inte lika mycket. Killen är debutant i de större sammanhangen och känns darrig och nervös. Och hans ballad kräver säkerhet och balans.

Frida och sidekicken Headline har en låt som lever på publikens gensvar och energi. Och nog får de gensvar. Det både dansas och applåderas friskt.

Thérèse Andersson skulle kunna komma hyfsat långt med sin operahårdrock…men på genrepet känns det oroväckande tamt. Det blir liksom ingen riktigt skjuts i det hela.

Patrik Isaksson är däremot säkerheten själv. Och Linköpingspubliken gillar det. Mycket.

Caracolas melodi är en bagatell, en rosa schlagerpust. Men låtens bristande iQ kompenseras med glädje, dans och färg. Man ska inte underskatta den sortens spexighet, det visade Rongedal oss i förra veckans tävling.

När det genrepas gör man allt som kommer att dyka upp i sändningen på lördagskvällen, men de som går vidare och går till final lottas fram. Allt för att alla moment ska kunna övas.

Ainbusk hamnade i positionen att de fick sjunga två gånger under aftonen. Första gången går det så där. Andra gången låter det bättre. De har en prima ballad. Men det verkar också finnas en och annan nervtråd med i spelet.

Och så på sluttampen glider Eskobar in. De är denna deltävlings jokrar. Ett aningen udda val från SvTs sida. För så mycket Melodifestival låter det inte här. Det kan man inte påstå. Men ett inslag av indiegrått är okej ändå för mig. Och de har lite konfetti som singlar från ovan.

Så vilka går vidare då?

Ainbusk, Frida, Patrik Isaksson och BWO delar antagligen på de första fyra platserna. De fick bäst gensvar i går kväll. Caracola eller Thérèse Andersson kanske kan haka på och glida in på ett bananskal.

Dessa funderingar bygger dock på logik och logiken har inte direkt fungerat fläckfritt under de två tidigare deltävlingarna i år så för att inte framstå som helt omdömeslös så kanske man bara ska säga att det hela är svårtippat.