Patrik, Caracola och Ainbusk

Dagen går vidare med Patrik Isaksson och hans band som fyndigt kallas Bandet. Under mitt tunna skinn heter hans låt i år. Jag skulle nog säga att den har ett ganska typiskt Patrik Isaksson-stuk, Det är svensk poprock som jag upplever som rätt konservativ men som gång på gång visar sig fungera.

Dessutom knyter Patrik näven för att visa att detta banne mig är på allvar.

Men han är inte så bister hela tiden. Här börjar han skratta mitt i låten.

Trion Caracola, Frida Karlsson, Emma Lewin och Emelie Rosén, bjussar oss på lättviktig och ärtig danspop. Titeln Smiling in love säger mycket om sprallnivån här. Det dansas runt mycket och så avslutas allt med fyrverkerisnurror.

Ainbusk, med Josefin Nilsson i spetsen, kan bli farliga i år. Jag saknar dig ibland är startfältets andra ballad här i Linköping. Och jag vill hävda att Ainbusk har den saftigaste av de två.

Här saftar Josefin i för allt vad tygeln håller.

Nu är det bara Eskobar kvar. Och invigningsfesten…