Tomas Andersson Wij och Carola Häggkvist

Antingen noterar jag inte när skandalerna inträffar på mellocirkusens efterfester. Eller så går jag hem för tidigt. Någon kanske ger klartecken i samma sekund som jag hämtar jackan i garderoben och just när jag lämnar festen brakar det loss på allvar.

Nå väl, jag fick åtminstone se en glad Ola Svensson kasta sig om halsen på Andreas Johnson. Tillsammans skanderade de Kiruna, Kiruna, Kiruna – dit Ola samt Johnson & Häggkvist ska åka för att tävla i Andra chansen.

Andra generationen traskade som ett litet lämmeltåg genom festlokalerna spelandes en balkantrudelutt.

Men roligast var det när Lasse Lindh stack en gitarr i händerna på gästande Thomas Andersson Wij som i sin tur släpade med sig Carola Häggkvist upp på scenen. Sedan framförde den en känslig och akustisk version av Evighet. Eller det var väl Thomas som framförde det mesta, Carola kom inte riktigt ihåg texten till sin låt. Men hon klämde i där hon kunde. Den duettkombinatonen lär man nog inte få se igen.

Så nu är det klappat och klart från Västerås. Återigen blev tävlingen en slumpartad historia. Alla vi som tycker, tänker och skriver om musik fick lite långsnäsa.

Hur det blir nästa omgång, i Linköping, när BWO, Patrik Isaksson, Ainbusk och Eskobar möts får vi se då.

Jag är tillbaka och bloggar för fullt från torsdag när repetitionerna drar igång.