Flanören

Så där ja. Nu har jag flanerat runt i Göteborg i lite mer än en timme. Enligt stegräknaren har det gått åt 521 kalorier. Ja, jag äger en stegräknare. Den kollar steg (uppenbart), längd i kilometer, kalorier och tid. En del skulle säkert hävda att jag inte alls flanerar utan promenerar, kanske till och med tar en ”powerwalk”. Fast det låter som mycket mer civiliserat att flanera. Man är en flanör. Någon som strosar runt och upplever saker, lite världsvant.

Kanske kan jag sträcka mig till att det handlar om promenerande. Kanske det hela även kan beskrivas som en ”rask promenad”. Men det är banne mig inte någon powerwalk. Sådant sysslar bara oförfinade typer med.

Stegen styrdes mot hamnen. Och innan jag visste ordet av var jag vid Gullbergskajen, den som Håkan Hellström sjunger om i Mitt Gullbergs kaj paradis. Sådana platser finns inte längre i Stockholm. Utmed kajen ligger en massa båtar, en del snygga andra risiga. Miljön är stökig rent generellt. Rostiga containrar, någon glömd cykel, plankor och skräp ligger här och var.

Jag menar att städer behöver sina baksidor. Det ger karaktär. Men i Stockholm är allt sådant bortsanerat. Där hade Gullbergskajen redan byggts om till bostadsrättskomplex för länge sedan.

Nu vidtar väntan. 20.00 smäller det. Då är det dags att få reda på vilka som tar sig vidare från Melodifestivalens första deltävling.

Har ni tråkigt kan ni ju alltid kolla in min vardagsblogg,Klubb Harmoni.