Semifinalen

Inga nordiska länder gick vidare från semifinalen i
Eurovision song contest. Faktiskt så verkade det som att enbart folk i östländerna
röstade. Vitryssland, F.Y.R. Makedonien, Slovenien, Ungern, Georgien, Lettland,
Serbien, Bulgarien och Moldavien klarade kvalet. Och så fick Turkiet hänga med
på ett hörn.

Och ska man se till uppträdanden och låtarnas styrka så var
detta resultat långt ifrån representativt. Debuterande Georgien ställde
exempelvis upp med ett fullkomligt hopplöst bidrag. Inte ens de svärdsvingande,
dansande kosackgubbarna i bakgrunden kunde lyfta numret. Men de gick trots allt
vidare.

Så idag deppar danska DQ, islänningen Eiríkur Haukansson och
norska Guri Schanke. Så dåliga var de inte. De borde ha kommit längre.

Allt börjar med att Elitsa Todorova
och Stoyan Yankoukov från Bulgarien tjongar igång det hela med en
folkmusikspetsad trumfest. Sedan slutar det med att de sex lettiska tenorerna i
Bonaparti.Iv bränner av Questa notte, skriven av svensken Kjell
Jennstig, som en del kanske minns från Kenneth & The Knutters.

Under de två timmarna de tar att beta av alla 28 låtarna får
vi höra en hel del falsksång, pudelhårdrock, Dire Straits-gitarrer, ungersk
blues, diverse discovarianter, en vampyrhyllning, lite latinopop light, en och
annan klassisk schlager och så får vi se några publikfriande lättklädda nummer.

I Eurovision song contest handlar det om att sticka ut.
Speciellt i semifinalen. Den som lyckades bäst rent visuellt var Österrikes
Eric Papilaya. Det var mycket blodrött och glitter där.

I övrigt var det en hel del lokal talangjakt över
semifinalen. Många känner sig kallade, men få är utvalda liksom. Ett antal av låtarna
skulle inte ens bli uttagna till svenska Melodifestivalen. De är antingen, rent
krasst, för dåliga eller så är artisterna för taffliga. Och man undrar då och då
om det som skickas till Eurovision song contest verkligen är det bästa
respektive land kan uppbringa i musikväg?

För The Arks del kan det eventuellt vara positivt att
Georgien hamnade på platsen precis före bandet. De kommer att se superenergiska
och vitala ut i skuggan av Sopho Khalvashi och Visionary dream. Alltid något.