Flaming gay

Det officiella festhaket Euroclub är

småtråkigt, om man nu inte gillar lätt förnedring, allt är dessutom flaming gay.

Jag, Nunstedt och Larsson, kolleger från getingen & bladet satte oss så nära karaoken vi kunde. Skönast var en fläskig herre i blåa träningsbyxor och loafers som sjöng en tysk låt som absolut ingen utom hans faghag kände till. Men de hade kul..

Och det är vad den här musiksammankomsten handlar om – att ha kul.

Här blir ingen ledsen om andra inte förstår eller skrattar.

Det finns så många fler som höjer glasen mot taken när tre damer äntrar karaokescenen för att omhulda Wind Of Changes. Den ena i trion hade varit uppe förr och hennes roll är mest att skaka röven. Och det kan hon få 3/6 för. De andra satsar mer på att Wind of changes i deras väld nu ska sjungas som den aldrig sjungits förr.

När jag hör Scorpionslåtar tänker jag alltid på bandets tidigaste alster. Lonesome Crow

och framförallt skivan Virgin killer. Då var de ett riktigt hårt hårdrockband. Med Michael Schenker på gitarr. När de släppte Virgin killer blev det ett jävla liv, trots att vi befann oss i det frimodiga sjuttiotalet. På omslaget hade de en naken tjej, ca elva, med en glasruta spräckt precis över de känsligaste delarna . Skivan drogs in.

Jag hade dock lyckats fixa ett ex. Det sålde jag många år senare för ca 1200 spänn.

Man kan fundera över om de som sjöng Wind Of Changes hade de kunskaperna om Scorpions?