Fascinerande växelbruk

Det är ett växelbruk att vara både programledare och reporter.
NEJ, jag gnäller inte! Är mer bara konfunderad över hur detta kameleonttrick
egentligen bör gå till…

I går hade jag heldagsångest över allt strul som pågick bakom kamerorna i
onsdags. Det mesta av detta (försenad gäst, tappad mikrofon, sluddrande
programledare, sminkfläckar på klänningen mm mm) slapp ni se. Tack för det!
Men vad svårt det kan vara när det börjar jävlas.
Funderar på att skicka blommor till Åsa Bodén. Minns ni henne, den darrande
väderflickan som ville så väl men som endast bidrog med lågtryck i stugorna
med sin nervositet. Vad gör hon i dag?

Har i alla fall just läst David Bogerius bok Historien om Noice. Tänkte innan att det skulle innebära litterär lidelse att ta sig igenom drygt 300 sidor 80-talsnostalgi. Jag hade fel, boken har ett skönt flyt och författaren klarar tonårspunkgruppens uppgång och fall, på ett nära men inte alls fanssmetigt sätt. (Jag hade skateboard och var fan, men från Oxelösund var det långt till ”tricken”…)

Att sedan få intervjua Peo Thyrén i dag var intressant. Det var snart 30 år
sedan han tillsammans med tre andra tonåringar från Gustavsberg slog igenom
i tv-programmet Måndagsbörsen. Att de turnerade utan vuxna som 15-åringar
har han fortfarande inga problem med. ”Vi ville vara fria”, säger han och han älskade
tiden med Noice. Men två av bandmedlemmarna har gått en för tidig död till mötes.

”Det är klart att jag i dag, med facit i hand, tycker att det aldrig skulle ha funnits
något Noice. Då hade mina polare varit kvar i livet”, säger Peo Thyrén.
Nu skriver han annan typ av musik, vad får han själv berätta och han gör
det i vårt nästa avsnitt av SvD Kultur på onsdag.

Tills dess – spana in reprisen av veckans program kl 16.45.